Till nära vänner och familj

Idag gråter jag igen. Inte av sorg utan av lycka, glädjetårar. Inlägget igår var inte meningen med att ni skulle tycka synd om mig det var absolut inte fallet. Det var att jag orkar inte hålla allt inne och när man är en sådan person som hellre skriver än att pratar så var det väl det bästa sättet att göra det på. Samtidigt vet jag inte hur jag skulle säga det heller. Men det jag ville komma till var att jag är så himla himla himla tacksam att jag har de vänner och familj som jag har. Jag skulle verkligen inte klara mig utan er!!♥ Har aldrig brytt mig om hur många vänner jag har, hellre få som verkligen gillar mig för den jag är och som verkligen känner mig än några som är ytliga och bara där ibland. Och så har jag det verkligen. Älskar er så även om jag aldrig säger det med ord. Och ni fina som jag inte träffar så mycket på grund av skola och att man inte har tid på samma sätt längre som när man var mindre. Att jag vet att ni alltid finns där även när det gått veckor, kanske månader och att det aldrig blir konstigt på något sätt. Det betyder så himla mycket.♥ 
Och min familj, så deppig och ledsen som jag varit har de väl aldrig sätt mig och det gör ont att veta att det gör ont i dom med för att de får se mig såhär. Men om jag inte hade dom skulle jag aldrig klara mig. Mamma, pappa och morfar. De tre bästa personerna i mitt liv, som jag kan prata med precis allting om. Allt, allt allt som jag inte ens vågar erkänna för mig själv. Såklart jag önskar att jag hade fått lära känna min farmor som gick bort innan jag föddes, alla fina saker som har nämnts om henne. Och att mormor och farfar var här med mig nu och inte gått bort i cancer och andra hemska sjukdomar. Men jag är så lyckligt lottad som har de människorna vid mig som jag har. De är värda allt och lite till. Förlåt om jag är dålig på att säga att jag älskar er och visa hur mycket ni betyder för mig både familj och vänner. Idag gråter jag inte av sorg, idag gråter jag av glädje för nu jävlar ska jag bli bra. Det här leendet ska fram igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback