emeliesdiaries.blogg.se

Men jag är så jävla trött på allt just nu. Hur framförallt tjejer ser på sig själva. Som att du inte är bra nog i alla fall du inte ser ut som en victoria secret modell. Eller hur du konstant tänker, tänk om jag såg ut som henne! Jag vill ha mindre näsa, jag vill ha mindre midja, tunnare lår och platt mage. 

Jag kommer alltid bry mig om mitt yttre. För jag tycker det är kul. Men det har gått till överdrift!

Jag mår psykiskt dåligt av detta. Fysiskt också för den delen. Det tror jag alla gör mer eller mindre. Framförallt tjejer då de är de som i störst utsträckning framstår som objekt.

Jag träffar en kurator eller psykolog eller vad det kallas. Hon är nog det bästa som någonsin hänt mig. Hon får mig att veta vad allt beror på trots att jag själv inte vet. Men hon får mig liksom att alltid komma fram till det tillslut på ett eller annat sätt. 

Vissa saker mer självklara än andra. De personliga känner jag inte att jag vill dela, det påverkar ändå ingen annan än mig själv. Men något som jag tror alla påverkas av. Detta hela jävla mediahav. Jag får panik!! Jag är så trött på alla ytliga bloggar och instagramkonton som bara visar vad alla tar som ”fina” människor. Med de vi i dagens samhälle anser vara fina kroppar och fina utseenden. Jag är trött på att alla ska se upp till folk för att de ser bra ut. Inte för att de gjort någonting bra. Bara för att hen ser ut på ett visst sätt är han eller hon inte bättre än någon annan. 

Jag läser varje dag ett tjugotal bloggar för att jag tycker de är så vackra till utsidan. Det är inspiration tänker jag. Jag följer ett femtiotal träningskonton på instagram med så kallad motivation. Jag följer även där ännu fler konton som bara lägger ut bilder och kallar sig själva inspirationskonton. Det är inte inspiration att bara se smala kroppar och sminkade tjejer som vi alla skulle anse vara ”perfekta”! Det är inspiration för mig för att få mig att ogilla mig själv mer och mer för varje bild jag ser. Det är inte motivation för mig att se smala tjejer som gör träningsövningar där de står just do it! Jo det är motivation. Motivation till ätstörningar. Jag började följa sådana konton i oktober förra året. Jag börja träna varje dag för tänkte nu jävlar ska jag bli lika fin som dem. Jag köpte gymkort. Då gick jag upp alldeles för tidigt om dagarna för att vara på gymmet sex när de öppna i stort sätt varje dag innan skolan. Vissa dagar lite längre sovmorgon. Men det är inte det som är poängen! Det jag menar är det är inte motivation. De där jävla kontona gjorde att jag kände yrsel ständigt, jag sprang timmar på de där löpbandet, jag sprang om kvällarna flera mil och grät samtidigt som jag sprang för jag hata mig själv så mycket. Det är inte motivation. 

Jag vet att enda sättet för mig att komma från min sjuka utseendefixering kring mig själv är att inte se detta. Därför har jag slutat följa alla så kallade fitnesskonton. De är inte motivation. Kanske för ett fåtal, men de flesta mår bara dåligt av det. Som en stress. Jag följer inte längre de där kända bloggarna. För jag mår dåligt av att jämföra mig själv med dem. För jag kommer ändå aldrig se ut som de hur mycket jag än vill. Jag följer inte alla inspirationskonton som har med utseenden att göra. 

Det gör dig inte inspirerad och motiverad. Det gör dig sjuk. Det gjorde mig så sjuk att jag inte tyckte mitt liv var värt någonting längre.