emeliesdiaries.blogg.se

Jag låste bloggen för några dagar. Vill ej att han ska kunna gå in här och läsa. Att han får veta vad som händer i mitt liv. Men det här är som min dagbok, och jag tänker inte sluta med det på grund av honom. Han är inte min längre. Och bäst är väl det. För jag vill ha kärlek. Jag gör allt för honom. Men jag behöver någon som gör det tillbaka. Men jag kan gå vidare. TIllslut. 

Det här har varit det värsta året i mitt liv. Ätstörningar, depression, panikångest, jag har blivit kär och sviken, jag har tappat vänner, men jag har lärt mig vilka som alltid finns där för mig när dagen är slut ändå. Och det är de som betyder något i slutet. Jag har haft ett skitår men de har haft sina fina stunder också. Men jag har lärt mig så jävla mycket, som jag alltid kommer ha med mig. Så det kommer vara värt det. 

Tack till alla ni underbara vänner som funnits där för mig nu de sista dagarna!! Jag skulle inte klarat mig utan er!!♥